Och så blev det julafton

hanna_suleika_julafton15

För första gången på över tio år så har jag inte spenderat mesta tiden av december åt att trolla med knäna. Inget pusslande med timmar för att få ihop tid till mina egna julklappsinköp, ingen kramp i mellangärdet av rädslan att alla ska bli sjuka så man står utan personal. Ingen stress helt enkelt. Missförstå mig rätt, jag har verkligen älskat att jobba i handeln. Julen är liksom årets höjdpunkt då det gäller att krama ur det sista ur försäljningen. Tävlingsmänniskan i mig bara njuter…

hanna_suleika_julafton2015_juleljushanna_suleika_julafton2015_smulan

Men herre min gud så skönt att slippa den där hetsen. Var sak har sin tid tänker jag. I år har jag i stället gått runt med en klump i magen nästan, en känsla av att jag glömt något. Som att något har saknats. Snacka om att man har varit van att vara uppe i varv såhär års, så man tycker att något felar när man för en gångs skull inte är det. I så stor del av mitt liv har julstressen varit lika synonymt med december som Kalle Anka på julafton. Men i år. Not at all. Julstress vadå?

hanna_suleika_julafton2015_ägg

hanna_suleika_julafton2015_räkcheesecake

Och vilken jul sen. Svärmor Anna levererade som vanligt det mest välfyllda småländska julbord man kan tänka sig. Elden som sprakade i brasan, hundarna som busade runt granen och gamla kissekatten som mest ville ligga i sin fåtölj och liksom njuta av julfriden lite sådär på avstånd. Klappar i överflöd, fast att vi sagt att “vi tar det lite nätt i år”, inslagna i all världens varianter av julpapper och med kluriga rim fastsatta under rosetterna.

_DSC4026

Vad gömde sig under granen då? Jo, jag blev riktigt löjligt bortskämd som vanligt. Och överraskad. Tack snälla, bästa familjen för en underbar jul…

1 thought on “Och så blev det julafton

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *